måndag 15 februari 2016

Sista cytostatikan!

Då sitter vi i bilen på väg till Linköping för våran förhoppningsvis sista resa för alltid för att få cytostatika.
Känns skit konstigt. Man är ju van att åka varannan vecka på cytostatikan ungefär o ibland där emellan för infektioner.
Men de käns så klart extremt skönt oxå.

Snart får vi sakta men säkert börja jobba oss tillbaka till ett "normalt" liv.
Kommer innebära många sjukhus besök endå och utredningar o sånt. Men de kommer ju få bli normalt för oss och kommer kännas skönt att dom kommer ha koll på allt så de inte dyker upp ngt mer.
Men jag hoppas innerligt att vi aldrig mer behöver ringa telefon samtal till våra nära o kära och säga Zekes namn i samma mening som cancer.

Ibland när man ser tillbaka på allt så undrar man lite själv hur man orkat/orkar, för en är det ju som sagt inte över.

Dom här dagarna ska han få sex påsar med cytostatika. Två om dagen.
Och utav domma sorterna brukar han bli som dåligast. Så dom närmaste två veckorna blir de nog fylla på lite blod o lite trombocyter och dåligt med vita blodkroppar.
Sen ska han va fit for fight igen :-)

1 kommentar: