måndag 19 september 2016

Hur är det nu?


Nu känner jag det är dags för ett inlägg hur det ser ut i skrivande stund och vad som väntar härnäst.

Det är nu ca 7 månader sen sista cytostatikan.
Nu ser man ju inte längre på honom att han har cancer trots att han fortfarande "har de"

Zeke går sina vanliga tider på dagis som det är meningen han ska gå framöver. Jag jobbar fem till sex timmar om dagen måndag till torsdag så det är inte full tid men det räcker för oss båda just nu. Och på dagis funkar det bra. Han är dock väldigt trött när han kommer hem.

Han har fortfarande väldigt mycket snubbel i benen ramlar och snubblar väldigt mycket. Men han kämpar på.
Trodde de va för han växte ett tag men nu är vi mer inne på att det är biverkningar av allt som hänt.

Väldigt svårt med talet fortfarande men även där försöker han så gott han kan men det är tufft. Ibland pratar han jättebra på vissa ord och ibland hör man inte ett dugg av vad han säger.

Han är fortfarande även lite ljudkänslig. Tycker det är jobbigt när man dammsuger och andra plötsliga ljud. Så fort dammsugaren går på så stänger han in sig i vårat sovrum.

Nu går vi snart in i oktober månad och då är det dags för magnetröntgen igen och då får vi se om det var något nytt som spökade då när han var så konstig i augusti. (se tidigare inlägg) Men vi hoppas innerligt att det var ngt annat.